Lipo love

Jag gillar film. Kan se tre fyra långfilmer om dagen faktiskt. Jag tror helt ärligt att jag såg närmare 30 hela långfilmer under förra veckan. Överlag har jag en ganska eklektisk och bred smak, det är inte bara glansiga Hollywoodrullar (även om jag så klart gillar dem med). Inte heller är det bara italiensk splatterfilm från sjuttiotalet (en annan favoritgenre). Jag gillar nästan alla sorters film bortsett från romantiska komedier då som jag har en svår aversion för. Jag kan bara inte med dem, helt ärligt mår jag nästan dåligt av sliskig romantik. Nej, jag vill gärna ha våld, blod och känslor. Riktiga känslor alltså, inte omaka par som först blir kära sedan osams för att till sista återförenas på dramatiskt och osannolikt vis. Inte min grej. Den sista filmen jag så var en konstig argentinsk sak som en man som blir kär i den kirurg som utför hans fettsugning. ”Lipo Love” tror jag den engelska titeln på filmen var. Ganska cool faktiskt, en antiform av romantisk komedi. Den slutade på ett ganska groteskt med ändå väldigt vackert sätt. Så pass kan jag nog säga utan att avslöja för mycket om handlingen för den som vill se filmen själv (vilket kan bli svårt eftersom den verkar vara väldigt obskyr).